hilltopassembly.com

Allting är relativt. Eller jag tror det i varje fall. Tidigare, när jag var yngre, trodde jag mig veta allt. Jag hade absoluta svar på det mesta, järnhårda principer i vissa fall som inte brytas på något villkor. Sen och andra sidan kunde jag vara oerhört liberal och flytande i andra frågor, där jag numer inte sällan har en betydligt mer konservativ hållning. Jag kan ta ett exempel. Sedan mer än fem år tillbaka jag levt i förhållande med fullkomligt underbar person. Så underbar faktiskt att vi för tre års tog det stora steget och gifte oss. Något sådant fanns inte på kartan tidigare men med här personen kändes allt så bra, så logiskt att mina tidigare invändningar mot äktenskapen som något förlegat och irrelevant för moderna människor bara försvann. Jag kan hålla en mer dogmatisk radikal liberal hållning i andra frågor, som till exempel frågan om barnebys är bäst i världen på auktioner på nätet (jag tycker det) men det hör egentligen inte hit. I alla fall, när vi började träffas min bättre hälft och jag hade jag den (då) i mitt tycke avslappnade inställningen till förhållanden och av alla ting otrohet att den senare behövde inte vara hela världen, förhållande behövde inte vara slut bara för att någon varit otrogen. Jag tänkte till och med att jag skulle kunna acceptera saken och förlåta om det varit jag som blev bedragen, givet att jag skulle bli fruktansvärt arg och ledsen, men ändå det skulle kunna gå att reparera. Det tror jag inte längre. Är den person som jag valt att lita på otrogen finns inte längre något vi, då är det som skulle vara vackert förfulat, nersmutsat, förstört. Det går inte, jag skulle inte stå ut med saken, så mycket vet jag. Att jag trodde motsatt sak förut kan möjligtvis bero på att på att jag inte var så förbannat kär på den tiden, jag hade inte satsat lika mycket, inte intecknat känslomässigt kapital på samma nivå. Alltså hade ett svek inte varit lika kännbart, jag skulle kunnat återhämta mig och början om på nytt. Men nu, nu skulle jag förmodligen knappt överleva något sådant än mindre ha någon kraft över till förlåtelse.